Efter 56 år här på jorden känner jag och känner till så mycket folk, att det har blivit helt omöjligt att klura ut varifrån. Här i Nybro är det så med dom flesta att dom antingen jobbar på Kährs eller har jobbat där. Men det händer förstås att jag känner igen någon som arbetar på Kvantum eller bara brukar finnas på bild i tidningen ibland. Det kan ju vara bra att veta om det är någon som kan tänkas känna igen mig också, så det är lönt att heja. Å andra sidan har jag läst om folk som är kända från tv, att folk hälsar glatt på dom, eftersom ansiktet verkar bekant. Det har hänt att jag har hoppat på folk och frågat varifrån jag känner dom, för att slippa grubbla på det resten av dagen. På Kvantum igår löste det sig snabbt och enkelt. Jag stod i kö till förköpet, när det steg in en man i butiken som verkade mycket bekant, men som jag inte kunde placera. Två steg efter kom hans hustru, och då klarnade det. Hon och jag har nämligen jobbat tillsammans en gång i tiden, men maken har jag bara sett på kort. Det gjorde jag första gången redan för flera år sedan, när deras son var liten. Då mailade hon mig ett foto på man och son. Maken har förändrats en del sedan dess, men nu när vi har Facebook alla tre dyker han upp i flödet emellanåt. En ung kille som jag både jobbar ihop med och bor granne med träffade jag tillsammans med någon som uppenbarligen var hans pappa. Var jag hade sett pappan tidigare var mera oklart, tills det visade sig att han har jobbat på Kährs i hur många år som helst. Jag är en av dom få som inte är släkt med någon annan i personalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar