Kebab.

Eftersom dom flesta är ute under dagen, och jag mest uträttar mina ärenden tidigt eller sent, träffar jag sällan på bekanta ute på stan. Det gäller alltså när jag jobbar, och inte bryr mig om att vända dygnet fram och tillbaka i onödan. Nu på semestern är till och med jag utomhus på dagtid, och då får jag prata med folk jag inte har sett på evigheter. Som killen som bytte jobb för något år sedan. Jag tror knappt jag hade pratat med honom sedan han slutade på Kährs. Han som gick i pension därifrån för flera år sedan, har jag inte ens sett sedan dess, fast vi bor bara någon kilometer ifrån varandra. Nu mötte jag honom i gengäld två dagar i rad. Jag har med råge tagit igen kebaben jag aldrig åt på vinkvällen. En kebabrulle från Amigo är så rejäl så den räcker i två dagar för mig. Där har dom dessutom insett vad mycket sås innebär. Den simmade i så mycket ljuvlig vitlökssås att den knappt höll ihop. Jag fick lite déjà vu från tiden då jag bodde i Oskarshamn. Kompisen och jag brukade äta kebab i pitabröd, och jag minns hur såsen rann ända ner till armbågarna. Inget man satsar på till första dejten direkt. Om man inte hittar en man som har sett filmen "9½ vecka" förstås. Då kommer ju saken i ett annat läge.