När jag skulle gå till jobbet igår kväll träffade jag min granne och arbetskamrat, som var ute med hunden innan det var dags för jobb. Han skulle iväg på festival, så det var hans sista jobbnatt innan semestern. Lite avundsjuk blev jag, men det var inte det mest upprörande han berättade. Det var istället att han hade haft inbrott i sitt förråd. Det var dessutom andra gången på kort tid, så vaktmästarna hade precis hunnit laga hans nät innan det hände igen. Den gången jag hade inbrott i mitt förråd hade någon sågat upp låset. Med tanke på att väggarna består av hönsnät, hade väl den här tjuven gjort det lite enklare för sig. Hen hade bara klippt upp ett hål i nätet och klivit in. Lite skumt känns det att det bara är folk som bor här och har nyckel som kommer in på vinden över huvud taget. Vi bor i samma hus, så jag kände att jag borde titta till mitt eget förråd. Jag var visserligen uppe med gästsängen efter midsommar, men det är ju redan en dryg vecka sedan. Mitt minne är inte mycket att skryta med, men jag skrev en minneslapp, så jag kom ihåg att gå upp dit när jag kom hem i morse. Där såg allt ut som vanligt. Jag blev i och för sig bara av med en ficklampa förra gången. Man förvarar ju knappast något värdefullt där det är så enkelt att ta sig in. Förmodligen skulle jag inte sakna det någon kunde tänkas bära ut därifrån. Det är mer principen. Det är ju mina saker, för att resonera som Karl-Bertil Jonssons pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar