Evig vinter?

En arbetskamrat undrade hur maten hade varit, när jag åt vid Curts färg. Den polletten trillade ner extremt långsamt. Jag har nämligen sett på nätet att dom har flyttat in i sin nya lokal på Storgatan, men varje gång jag har cyklat förbi har jag glömt att titta. Närmaste mathak är en kinarestaurang, och där har jag aldrig ätit. När jag förstod att hon menade Western streetfood klarnade det. Deras vagn står nämligen uppställd där Curts färg huserade tidigare. Jag har inte varit inne i den lokalen heller sedan det var bensinmack där, så mackens namn hade jag nog reagerat snabbare på. Ännu intressantare blev det när kollegan pekade på sin telefon, och sa att jag hade skrivit det där. Dels hela den globala grejen med att mina blogginlägg finns i folks telefoner. Å andra sidan lite avigt för mig, som aldrig någonsin skriver sånt på telefonen. Enligt mig var det i datorn jag skrev det.
Förra gången jag ställde undan mina kängor kom det mer snö. I slutet av mars tyckte jag inte att det borde hända igen, men det gjorde det. När jag kom ut från jobbet i morse såg det ut som på bilden. Jag tog aldrig någon själv, så den nedan har jag lånat på nätet av en annan Nybrobo. Dom hade inte lovat någon värme, så jag trodde gatorna var förstörda för åtminstone resten av veckan. Jag gillar varken att klafsa runt i kängor eller att göra det med risk för livet i snö och halka. Som väl var räckte tydligen den ynka plusgrad som vi har haft under dagen, för alla vägbanor jag ser från mina fönster verkar rena. Återstår att se om det gäller hela vägen till jobbet, och om det bildas någon typ av isskorpa framåt kvällen. Det kan vara mera förrädiskt. Snön ser man åtminstone.