Limma ihop.

Om någon undrar vad jag använder superlim till, så är det oftast mina figuriner. Det är lite vågat att omge sig med såna, när man är så klumpig som jag. Jag har dom både i hyllor och på fönsterbrädena istället för blommor. Ibland slår jag sönder någon så totalt att den går i soporna, men många fler är lagade med superlim. Häromdagen hittade jag något som såg ut som en liten pinne på golvet. Jag kunde inte avgöra om det hade varit något ätbart i ett tidigare liv, eller något annat som jag inte kunde placera. Jag tänkte spara den, så jag inte skulle komma på efter att ha slängt den var den hörde hemma. Jag hann aldrig lägga undan den, för medan jag satt kvar på golvet trillade polletten ner. En av mina figuriner är en golfspelare. Det är förresten flera, men på just den här är klubban lös. Den har ramlat iväg förr, men den här gången slogs tydligen en bit av, utan att jag märkte det när jag satte tillbaka den. Min lilla flaska med superlim var så gammal och välanvänd att det inte gick att få ut något mer lim ur den. Jag fick använda Karlsons klister att limma ihop klubban med. Det brukar fungera till det mesta. Redan som barn hade jag hört versen ”Om ditt hjärta brister, laga det med Karlsons klister.” Den tuben är dessutom större. Det går att få ut lim som inte är hoptorkat ur den, fast den troligen är ännu äldre än flaskan med superlim.