Kursk.

Vad jag tänker på och associerar till när jag gör olika saker kan säkert många gånger te sig långsökt för en betraktare. Som när jag antecknar något på shoppinglistan som hänger på kylskåpet i köket. Är det ljust och/eller jag har glasögonen på mig är det inga problem. Nu är jag av naturen ganska lat. Skulle jag ha glömt både lysknapp och glasögon, skriver jag i blindo, och hoppas att jag kan läsa vad det står när det är dags att handla. Då tänker jag på besättningen på den ryska ubåten Kursk. Den exploderade och sjönk till botten. 23 personer överlevde smällen, men man lyckades aldrig bärga ubåten i tid. Dom satt och väntade på döden, och skrev så gott dom kunde brev till sina kära där nere i beckmörkret. Det är sjutton år sedan, och jag har bara läst om det, men varje gång jag själv skriver något i blindo tänker jag på dom.