Sjukhusmaten.

Såhär långt i livet har jag haft sån tur så jag aldrig har legat på sjukhus. Det innebär att jag inte har en aning om vilka som har rätt. Dom som klagar på sjukhusmaten eller dom som tycker att den är jättebra. Den enda gången jag har smakat den över huvud taget var när pappa hade haft en stroke. Jag satt hos honom på lasarettet, och blev bjuden på en portion som hade blivit över. Jag kan inte uttala mig om den heller, för det var framför allt potatis, och det har jag aldrig tyckt om. Det finns ju dom som inte anser att dom har fått mat över huvud taget, om dom inte har fått potatis. Den senaste som fick stora rubriker efter att ha skrivit om den dåliga sjukhusmaten var Malin Berghagen. Hennes mamma (sångerskan Lill-Babs) låg inne för hjärtsvikt, och Malin tyckte att maten som serverades var rent förfärlig. Det jag framför allt hängde upp mig på i hennes text var orden ”måltidssalladen består av isbergssallad, gurka och tomat”. Det är nämligen exakt den sallad jag brukar bjuda på till maten när jag har middagsgäster. Jag hade ingen aning om att det var så uselt. Äter jag ensam lyser oftast salladen med sin frånvaro helt och hållet. Journalisten Malin Wollin skrev en krönika som motvikt till Malin Berghagens kritik. Man kan, som sagt, tycka väldigt olika om det där, och kvalitén på maten varierar säkert mellan olika sjukhus.