Eldsvåda.

Igår kväll utbröt en stor brand på Smålands motor i Kalmar. Jag är sällan uppkopplad på nätet på jobbet, men en kollega, som följde förloppet på sin telefon, höll mig informerad. Det var så mycket giftig rök att man uppmanade dom som bodde i närheten att hålla sig inomhus och stänga fönster och ventilation. Explosionsrisken var också stor, eftersom det fanns acetylenflaskor i byggnaden, så man spärrade av ett hyfsat stort område. En av killarna jag jobbade med i natt bodde visst i närheten. Jag antar att det kunde kännas skönt att komma därifrån, även om han rimligtvis måste ha gått ut för att komma iväg. Sedan kan man förstås känna som jag gjorde den gången jag hittade brandbil och ambulans ute på gården, när jag skulle gå till jobbet. Jag blev mest orolig för om man vågade gå hemifrån, eller det fanns risk att man inte hade något hem att komma tillbaka till. Mest intressant den gången var publiken som hade samlats på andra sidan Norra vägen, när dom såg utryckningsfordonen. Så mycket mer kan det inte ha funnits att se, om jag som var inne i huset inte ens hade märkt något. Hur många åskådare storbranden igår hade kan man bara gissa. Smålands motor hade visst varken sprinklersystem eller direktlarm till brandkåren, så det brann rejält innan allmänheten upptäckte det och larmade. Det spred sig till ett bilbesiktningsföretag intill. Min bror är bilprovare, men jag kollade med hans son, och det var ett annat företag som hade drabbats. Det var enklare förr, när det bara fanns Bilprovningen. I och med att jag inte har haft bil själv dom senaste trettio åren har jag ingen koll på vilket som är vilket numera.