Igår gjorde jag ett nytt försök att kontakta Astrakanen läkarcentrum, som är det officiella namnet på min vårdcentral. Jag ringde så fort jag kom ur duschen vid tio, för att dom skulle hinna ringa tillbaka innan jag gick hemifrån. När jag hade knappat in personnummer och telefonnummer fick jag beskedet att dom skulle ringa mig vid två på eftermiddagen. Med fyra timmars kö antar jag att man får vara tacksam att man inte behöver vänta i luren. Det skulle knappast mitt kontantkort klara. Vid ett gick jag till mitt favorithak för pannkakslunch, som är beläget i särbons kök. Igår återinvigde vi mormors gamla plättlagg. Det blev lite extra pyssel och tog lång tid, så till och med jag blev framsläppt till spisen en stund (se foto). Jag hade ställt in mig på att svara på samtalet från Astrakanen under vår eftermiddagspromenad. Nu hann klockan bli två, så vi bestämde oss för att vänta in det i köket. Det underlättar ju att ha papper och penna till hands när man bokar en tid. Halv tre ringde sköterskan. Min husläkare var fullbokad den här veckan, och skulle sedan vara ledig i fyra veckor. Dom hade dessutom inte lagt något schema så långt fram, så jag skulle bli tvungen att ringa och köa igen. Hon gick för att kolla med sekreteraren när det kunde vara lönt att jag hörde av mig. Det visade sig vara en driftig människa, som trollade fram en tid åt mig i februari i alla fall. Läkarsekreterare är för dagen mitt favoritskrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar