Ung (-domlig).

På kära Kährs jobbar en flicka som är min personliga favorit, eftersom hon helt saknar förmågan att bedöma andra människors ålder. Redan för ett år sedan eller så när vi stod utanför jobbet och diskuterade pension, hävdade hon som den självklaraste sak i världen att hon var mycket äldre än jag. Jag misstänkte att hon hade fel, och när vi kontrollerade uppgiften visade det sig mycket riktigt att hon tvärtom var ett år yngre. Hon är dessutom välsignad med ett mycket dåligt minne. När jag träffade henne på Kvantum senast påstod hon återigen att hon var mycket äldre än jag. Hon kom inte alls ihåg att vi redan hade konstaterat motsatsen. Om folk ljuger eller inte stör mig väldigt lite, så länge dom ljuger så jag tror dom. Flickan ifråga har i alla händelser samma inställning som jag till jobbet. Hon hade redan startat nerräkningen, fast hon eventuellt skulle bli tvungen att jobba bra många år till. Det här med att ha slutat jobba är faktiskt märkligt nog ett alldeles ypperligt sätt att få känna sig yngre än någonsin. Alla jag pratar med hävdar att jag är på tok för ung. Det ordet hörde jag aldrig dom sista tio åren på kära Kährs, när jag kunde vara både mor och mormor till flera av mina arbetskamrater.