Jag brukar skylla mitt dåliga minne på stigande ålder, men av dagboksanteckningarna att döma har det varit lika illa hela livet. Redan 1971 glömde jag att jag skulle ha tvättat håret den tjugonde januari. Så länge jag hade tillgång till badkar hände det ibland att jag ägnade mig enbart åt hårtvätt. Då kunde jag stå lutad över badkarskanten och tvätta det. Dom senaste tjugoåtta åren har jag bara haft tillgång till duschhörna. Då känns det snudd på omöjligt att tvätta håret utan att duscha samtidigt. 2007 hade minnet släppt taget så pass att jag inte ens kom ihåg vad jag hade kommit ihåg. Då trodde jag att jag hade glömt att lämna en bonuscheck i kassan på Kvantum. När jag kom hem därifrån insåg jag att jag hade lämnat den i alla fall.
Under vårterminen i åttan såg jag ut som på det bifogade kortet Då räddade min klassföreståndare mig från en lektion i tyska den här dagen. Att sitta i enskilt samtal med henne var betydligt roligare än att plugga språk. Jag kände mig dessutom lite smickrad, eftersom hon ville ge mig ett specialuppdrag. Desto mer irriterande var det att komma tillbaka till dubbeltimmen i tyska efteråt, eftersom läraren där antog att jag hade varit inne på någon typ av uppläxning. Man kan tycka att lärarna kunde ha snackat ihop sig sinsemellan.
Under vårterminen i åttan såg jag ut som på det bifogade kortet Då räddade min klassföreståndare mig från en lektion i tyska den här dagen. Att sitta i enskilt samtal med henne var betydligt roligare än att plugga språk. Jag kände mig dessutom lite smickrad, eftersom hon ville ge mig ett specialuppdrag. Desto mer irriterande var det att komma tillbaka till dubbeltimmen i tyska efteråt, eftersom läraren där antog att jag hade varit inne på någon typ av uppläxning. Man kan tycka att lärarna kunde ha snackat ihop sig sinsemellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar