Vardagsdramatik.

Särbon ringde när jag satt i tv-fåtöljen och broderade igår kväll. Under ett av sina städprojekt hade han slagit upp ett jack i huvudet. Det är lite oklart vem av oss som blev mest rädd och skakis. Han hade själv stoppat blödningen med en papperstuss med kallt vatten, så jag slapp i alla fall se en massa blod. I Nybro finns ingen vårdjour på kvällstid numera, och jacket var inte så stort att vi trodde oss om att få åka ambulans för det. Alternativet hade alltså varit att låna en bil eller be någon skjutsa oss till Kalmar. Vi försökte ringa 1177 för rådgivning, men dit var det kö. Istället ringde jag min svägerska. Har man haft småbarn är man ju hyfsat van vid skador av olika slag. Hon trodde inte det var någon fara, när det inte blödde längre. Skillnaden framöver mot om man hade sytt eller tejpat, är förhoppningsvis bara utseendet på ärret han kommer att få. Det sitter dessutom under håret, så blir han inte flintskallig på gamla dar är det hyfsat dolt. Lite orolig var jag för att en eventuell hjärnskakning eller liknande skulle ge sig till känna i efterhand. Jag behöll honom för observation över natten, och i morse var han lika pigg och glad som vanligt. Jag läste för bara någon vecka sedan om en man i samma ålder som hade dött i en fallolycka i hemmet, så jag är djupt tacksam att det inte hände något värre. När jag hade skrivit klart det här inlägget, hittade jag honom i köket i full färd med att rengöra filtret till min köksfläkt (se bild). Då kan han väl inte vara så allvarligt skadad?