Banktjänster.

 I samband med att Handelsbanken för några veckor sedan meddelade att dom tänker stänga 180 av sina 380 kontor, kände jag mig nästan lite ungdomlig en stund. Jag läste nämligen i en kommentar att många unga i stort sett aldrig sätter sin fot på banken. Exakt så är det för mig. Jag uträttade i det längsta alla ärenden på Internetbanken. På sistone har jag lärt mig att appen i telefonen är ännu smidigare att ha med att göra. Oklart om den har blivit bättre, eller jag bara inte hade satt mig in i den tidigare. Bättre sent än aldrig i alla händelser. Jag läste vidare angående våra bankvanor att framtida generationer sannolikt kommer att säga ”vet ni att farmor och farfar gjorde fysiska bankbesök och gick in på riktiga bankkontor”. Det där har jag åtminstone varit med om tills Nordeas kontor i Nybro lades ner för några år sedan. Jag hade en personlig bankman (som var en kvinna). Vi träffades en gång om året, och såg över min ekonomi. Efter att servicen lades ner i Nybro erbjöds jag att träffa någon från Kalmar, men det orkade jag aldrig engagera mig i. Jag har fått meddelande när min bankkontakt har gått på föräldraledighet eller bytts ut av någon annan anledning, men jag har aldrig träffat någon av dom.