Inramning.

 När något av mina broderier är klart, brukar jag vara snabb ner till glasmästaren för att få det inramat. Jag vill både se det färdiga resultatet och få upp tavlan på väggen. När jag blev färdig med ett broderi föreställande ett hästhuvud i början av året stötte jag på patrull. Först höll glasmästeriet på att flytta till nya lokaler. Det blev lite hackigt med servicen under flytten, och inramningsbiten var det sista som kom på plats. När den väl var igång igen drabbades vi av pandemin, och jag sköt upp alla ärenden som inte kändes livsviktiga. Igår bestämde jag mig slutligen för att traska iväg till det nya stället och lämna in mitt broderi. Att bära det dit var inte så betungande, men jag lär få dra ner cykeln till markplanet, när det är dags att hämta den färdiga tavlan. För säkerhets skull hade jag mailat lite med en av killarna innan, för att kolla så dom fortfarande höll på med inramningar. Lite osäker var jag också på hur dom hade det med lunch. Dom stängde alltid en timme mitt på dagen tidigare, men nu stod det inte riktigt lika på dom olika sidor jag hittade nätet. Svaret jag fick var mer eller mindre ett nja. Dom hade lunch, men dom stängde inte, så man kunde komma då också. Jag såg till att vara där innan för säkerhets skull, men med facit i hand är det nog enklast att få hjälp under deras lunchtimme. Lunchrummet låg nämligen precis intill receptionen. När alla var ute i verkstaden fanns det en klocka att ringa på, men jag tvivlar på att den fungerade.