Kärleksgåva.

 Vitsen med skoställ har jag aldrig riktigt förstått. Möjligen för en stor familj där hela hallen kan bli full av skor, men absolut inte för mig. Innanför min ytterdörr stod skorna jag använde just för årstiden och ett par träskor att hoppa i, om jag bara skulle ut som hastigast eller upp på vinden. Dom kunde lika gärna stå på golvet. När jag började växla mellan två olika par skor blev det lite trångt under min hatthylla. Motionscykeln står hopfälld där, och bredvid den fanns det bara nätt och jämnt plats för tre par skor. Tanken på ett skoställ blev genast mer lockande. Speciellt som ett par av skorna lämnade fula avtryck i golvet. Jag övervägde att traska bort till RIA, och se om där fanns något litet ställ, som kunde få plats i min hall. Jag hade inte mer än sextio centimeter över. För att få lite bättre koll på läget mätte jag särbons skoställ. Det var sjuttio. Han hade två små bredvid varandra. När han direkt sa att jag kunde ta det ena, bestämde jag mig för att se om det ändå fick plats. Det gick precis. På grund av cykeln hamnade det några centimeter från väggen, men att skorna inte går emot tapeten ser jag närmast som en fördel. Jag brukar ha svårt att vänja mig vid allt som är nytt, men det här känns bara så snyggt och bra. Nu kan jag till och med ha både kängor och skor framme i hallen i vinter. Tidigare har jag gått till garderoben och bytt, när väglaget har skiftat.