Mina specialuttryck är det inte ens alla med ursvensk bakgrund som förstår. För någon som är född i ett annat land blir det förstås inte lättare. Om någon eller något står i vägen för mig är min ständiga kommentar: ”Dessa miljonärsparkeringar.” Vid mitt senaste besök på Kvantum var det en anställd med lätt brytning, som hade parkerat vagnen han plockade varor ifrån precis framför det jag skulle ha. Jag tror inte det var det jag sa som fick honom att inse att jag ville komma in där, men han förstod ändå och flyttade på sin vagn. Det finns extremt mycket personal att trängas med i butiken nu när jag handlar mitt på dagen. Så länge jag jobbade natt och cyklade dit direkt efter jobbet på morgonen, skötte en person både en manuell utgångskassa och självscanningen. Då fanns ändå dom båda arbetsplatserna i varsin ände av entrén, så personen som var stationerad där fick vara hyfsat flexibel. Dom som ville betala i den manuella kassan blev inte så glada om kassören måste göra en avstämning vid självscanningen. Dom har det för övrigt varit lugnt med för mig i modern tid. Jag fick hela och halva avstämningar flera veckor i rad ett tag. Sedan tog det tvärslut och nu är det nog ett år sedan det hände senast. Förr eller senare kommer jag väl in i ett stim igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar