Eftersom jag har hört att det inte är dom stora inkomsterna man blir rik på utan dom små utgifterna, använder jag mina strumpor tills det går hål i dom. Jag sliter dom på något mystiskt sätt under hälen. Jag slänger dom ändå inte fast det bara är ett tunt nät kvar där. Jag kollar för säkerhets skull att dom hänger ihop innan jag tar på mig dom. Oftast är det ändå i den processen som hälen till slut tittar ut. Undantaget var en strumpa som det istället plötsligt var hål på under trampdynan fram. Dom är från den allra första förpackningen med dylika strumpor, som jag köpte på Kvantum. Då tyckte jag fortfarande att det var kul med olika mönster. Eftersom varje par är olikt dom andra, får jag kasta båda strumporna, när den ena går sönder. När jag behövde fylla på förrådet köpte jag enfärgade svarta strumpor. Dom behöver jag bara para ihop två och två utan hänsyn till vilka som hörde ihop från början. Skulle en strumpa gå sönder kan jag dessutom vara så snål att jag bara kastar just den. När jag blev tvungen att köpa nya strumpor senast lurade jag mig själv lite. Dom såg ut att vara enfärgat svarta, men när jag tittade närmare på dom hade hälften ett mönster på skaftet. Nu var det åtminstone samma mönster på alla, så jag inte behöver para ihop dom exakt rätt. Ingen lär ens märka om jag tar en strumpa med mönster och en utan, eftersom mönstret döljs av byxbenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar