Missljud.

 När jag satt vid datorn igår började den plötsligt pipa helt okontrollerat. Jag antog att det kom från webbläsaren, men ljudet fortsatte fast jag stängde ner den. Det måste alltså vara hårddisken eller någon annan vital del som svävade i livsfara. Den enklaste lösningen på många problem med datorn brukar vara att starta om den. Säker på att det hjälper kan man aldrig vara. Som den lät nu var jag rädd att aldrig få igång den igen om jag stängde av den. Därför satt jag, alltmer skärrad av det enerverande pipandet, och försökte få till blogginlägg och annat innan jag stängde av datorn. När ljudet fortsatte trots att den var avstängd blev jag tvungen att inse att det inte alls kom från den. Jag gick ut i hallen, men det verkade inte komma från brandvarnaren som sitter i taket där heller. Ljudet kom snarare från badrummet. Där har jag en liten klocka på en hylla, eftersom jag oftast är just där och gör mig i ordning, när jag har en tid att passa. Det blir så mycket enklare att bara kasta ett öga på klockan där inne då än att gå ut i hallen och titta på väggklockan där. Problemet med den lilla klockan i badrummet är att det är en väckarklocka. Om jag råkar riva ner den brukar jag vara noga med att kolla så jag inte har råkat sätta på alarmet. Den här gången hade jag tydligen missat det, för den pep för kung och fosterland. Skönt i alla fall att det inte var min älskade dator som var på väg att ge upp för gott.