I morse väcktes jag av att någon i huset bankade och slog. Jag undrade vem sjutton som kom sig för att ägna sig åt renoveringsarbete klockan åtta en söndagsmorgon. Sedan insåg jag att det var måndag och arbetstid för våra vaktmästare. Dom håller på att snygga till en grannlägenhet lite mellan hyresgästerna. När dom bytte ut namnskyltarna på dörrarna tog dom bort dom gamla på alla utom just den dörren. Där satt Birgers namn kvar under den nya. Nu när lägenheten står tom ser det ut som om han fortfarande bodde där. Det gjorde han när jag flyttade hit för trettio år sedan, så lite nostalgiska vibbar får jag. Jag tappade bort honom när han flyttade härifrån och han har ett så vanligt efternamn att han är snudd på omöjlig att hitta på nätet. Oklart således om han ens lever längre. Att det jobbas på dagtid borde jag väl ha vant mig vid när jag själv körde nattskift och sov hela dagarna. Då kändes det betydligt viktigare att få sova vidare, så jag hade alltid öronproppar beredda i nattduksbordslådan. Dom ligger nog kvar där ännu, men idag kunde jag ju faktiskt ha stigit upp när jag blev väckt. Istället låg jag kvar och halvslumrade och njöt av både sängvärmen och att höra att någon annan jobbade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar