När jag flyttade hit för trettio år sedan såg det ut som på bilden nedan utanför mina fönster. Den lilla plätten användes att parkera trampcyklar och motorcyklar på, och jag kan inte minnas att det var några problem med det. Det bör väl i och för sig ha varit bökigt att köra den smala gången upp till våra portar med bil och sedan inte ha någonstans att vända. När den där plätten officiellt blev vändplan minns jag faktiskt inte. Jag antar att det inte bor lika många hojåkare i huset längre. Jag känner i alla fall ingen. Framkomligheten har knappt ens blivit märkbart bättre. Vissa ställer ifrån sig bilen mitt på den smala gången, så ingen annan ens tar sig fram till vändplanen. Andra långtidsparkerar på den. Det hjälper varken med en skylt som säger att parkering är förbjuden eller grannarnas arga lappar. Rekordet togs av en bil som stod kvar i flera dygn nu i veckan. Den var dessutom så snett inkörd att ingen annan fick plats att använda vändplanen. Jag konstaterade på nätet att ägaren hade fyra bilar till, så han brydde sig väl inte så mycket. Vaktmästaren försökte få fram ett telefonnummer till honom utan att lyckas. När snön kom blev bilen instängd av en upplogad vall. Ändå försvann den till slut, och nu är hela vändplanen skottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar