Att bankerna vill ha in uppgifter om ens besparingar för att undvika penningtvätt har jag varit med om förut. Dock har det då gällt banker som jag har konto hos och alltihop har skötts smidigt över Internet. När det plötsligt kom ett brev i postboxen, var det från Ölands Bank. Den har jag inget som helst minne av att ha nyttjat någonsin. Nu hävdade dom ändå att jag hade ett konto där, även om behållningen var noll kronor. Frågorna som skulle besvaras fanns på papper. Dessutom förväntades jag kopiera in giltig id-handling och få bevittnat av två personer att den var äkta. Jag brukar maila för enkelhetens skull när det händer sånt här, men nu ringde jag upp banken. Det slutade med att flickebarnet som jag pratade med lovade att kolla upp det närmare och ringa tillbaka. När det aldrig skedde skickade jag ett mail också för säkerhets skull. Hon som svarade på det bad mig att slå dom en signal. När jag gjorde så föreslog flicka ett att jag skulle komma in på kontoret och avsluta kontot. Det närmaste ligger i Färjestaden och att åka fram och tillbaka dit lär ta minst en halv dag med buss. Till slut fick jag kontakt med hennes kollega, som hade skickat ärendet vidare. Möjligen kommer det en lapp som ska fyllas i och skickas tillbaka, men i den bästa av världar avslutas kontot utan min hjälp.
Be att de avslutar mitt också!
SvaraRaderaTjejen föreslog att det kunde vara någon släkting som hade öppnat det åt mig. Är det så, eftersom du har ett likadant? Jag tyckte det var dåligt med kontinuiteten i så fall, eftersom det är femton år sedan min sista nära släkting på Öland gick bort.
Radera