Maud bodde i det här kvarteret redan när jag flyttade hit för trettiotvå år sedan. Första gången vi möttes sa hon någonting som fick mig att undra om hon var dement, men jag blev snabbt varse att hon var både klipsk och rolig. Hon brukade stå ute på balkongen och borsta sitt kritvita hår. Efter att sopnedkasten hade slagits igen, mötte jag henne ibland ute vid soprummet. Hon tyckte det var för eländigt att hon skulle behöva ta soppåsen på rollatorn och köra bort med den dit. Någon gång kunde det bli en pratstund, när hon och en annan dam hade dukat upp och satt och fikade i trädgårdsmöblerna här utanför. När man bytte stammar i våra hus på nittiotalet valde jag att kasta ut mitt badkar. Det gjorde tydligen inte Maud och på ålderns höst blev det svårt att komma i och ur det. Istället för att anpassa lägenheten fick hon en plats på Strandvägens äldreboende. Där somnade hon in lugnt och stilla för en vecka sedan. I augusti skulle hon ha fyllt nittiosju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar