Yngre män gjorde min dag i tisdags. Medan vi väntade på bussen undrade en kille, som skulle med samma buss, om han fick ta ett kort på min tatuering. Han tyckte den var häftig och jag blev förstås väldigt smickrad. Det var Gollum/Sméagol han gillade, men han kände till Grinchen (som jag har på andra armen) också. Han pratade om att Jim Carrey hade spelat honom, fast det är 22 år sedan den filmen kom. Grabben såg inte ut att vara mycket äldre än så. På Kvantum hälsade mig en annan gosse, som jag kunde ha varit mor till, med orden: ”Hur mår en sån ungdom idag?” Visst tog han i onödigt hårt, men orden klingade vackert i öronen på en gammal, trött och sjuk kvinna. Vid tisdagens veckohandlande insåg jag för övrigt hur lätt jag tappar bort mina rutiner. Eftersom vi åker till sjukhuset varje vardag just nu, tvingade jag min själs älskade att följa med mig till förpackningsåtervinningen med skräp i helgen. Inte förrän jag var på väg till Kvantum för andra gången efter uppehållet, slog det mig att jag brukar ta med mig allt sånt på cykeln när jag åker dit. Det finns en återvinningsstation precis utanför butiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar