Blogg 16/7 2022.

 Jag fick tiderna för nästa veckas strålning i torsdags. Det borde förstås ha fått mig att stanna till vid receptionen på den avdelningen och fråga efter bussbiljetter för samma vecka, men det tänkte jag aldrig på. Nu hade vi väldigt gott om tid innan bussen skulle gå hem, så det kändes ändå vettigare att gå tillbaka dit då. Risken verkade överhängande att jag skulle glömma det helt på fredagen. Flickan som fixar sånt gillade jag redan innan. Nu steg hon ännu mer i aktning när hon sa: ”Jag kommer inte riktigt ihåg vad du heter”. Vi hade setts en eller möjligen två gånger och jag kände inte alls igen henne först. Hur hon skulle kunna känna igen alla hundratals patienter fattade jag över huvud taget inte. Hon hade i alla händelser små packar förberedda med biljetter för en vecka, så när jag hade presenterat mig var det bara att räcka över den med rätt namn. Flickebarnet har en dialekt som jag tycker är härlig, men som hon stundtals blir retad för. Den blir tydligen mest markant när hon blir arg, så det kan kanske vara en anledning att reta upp henne.