I alla år sedan kyrkan skildes från staten har jag varit kvar som medlem av någon typ av Gudsfruktan. Att gå ur svenska kyrkan kändes lite som en hädelse. Ändå har jag alltid hävdat att det är bättre att sitta vid datorn och tänka på vår Herre på söndagarna, än att sitta i kyrkan och tänka på datorn. När jag dessutom läste att barn numera inte automatiskt blir medlemmar bara för att någon av föräldrarna är det, började det kännas mer som facket, hyresgästföreningen och annat som jag mer eller mindre har tvingats med i. Jag har inga planer på att gifta mig i kyrkan, och hoppas att ingen av mina efterlevande vill ha en begravningsgudstjänst för mig där. Allting annat verkar man vara välkommen på utan att betala flera tusen varje år. Jag besöker på sin höjd kyrkan på julafton, och nu tror jag att det också var några år sedan. När jag googlade på hur man gick till väga för att gå ur, hamnade jag först på en sida med en tjänst som skulle hjälpa en med det. 369 kronor skulle det kosta, och jag undrar fortfarande vad dom ville ha betalt för. Det var nämligen bara att skriva ut blanketten från svenska kyrkans sida, och skicka den till min församling. Tillsammans med bekräftelsen på mitt utträde fick jag bland annat ett litet häfte som hette ”10 goda skäl att vara med i kyrkan”. Jag tänkte läsa den, men när jag insåg att författaren var en präst som jag tycker genuint illa om fick det vara.
Vad ska du välja i stället när själen vill ha sitt? Missionskyrkan? Maranata? Knutby?
SvaraRaderaKan man inte bli ateist?
Radera