Nittonde april.

Den nittonde april verkar inte ha varit någon speciellt bra dag under min livstid. På sjuttiotalet hade jag ett år det som vi på den tiden kallade för maginfluensa och var förkyld ett annat. 1986 gick det riktigt illa, även om det kunde ha gått betydligt värre. Då var det snömodd på västra landsvägen på Öland, och jag hade en liten lätt bil. Den hamnade på sidan i ett djupt dike, men jag klarade mig oskadd. Det syntes inga större skador på bilen heller, men som tur var tipsade killen som bärgade den mig om, att hela karossen kunde ha blivit skev. Precis så var det, men det visade sig att jag hade ett mycket bra försäkringsbolag. Dom köpte bilen av mig, och jag fick bättre betalt än om jag skulle ha sålt den innan jag lade den i diket. Att jag alls hade den försäkrad berodde på att jag hade en mycket bra rådgivare i dylika frågor. När jag funderade på att gå ner till enbart trafikförsäkring, sa min bror att det skiljde så pass lite i avgift, att jag lika gärna kunde ha kvar helförsäkringen. För tre år sedan vaknade jag till synen på bilden den nittonde april. Förutom staketet hade killen fått med sig elskåpet när han dundrade in på gården med sin dumpers, så det blev strömavbrott. Han hade kört tvärs över vägen, så hade han fått möte kunde det ha gått riktigt illa. Vi som inte gillar att folk parkerar på vändplanen, tyckte däremot att det var lite synd att ingen hade sin bil där just då.