Vissa scener ur livet har fastnat på min näthinna, och spelas upp igen när jag gör någonting speciellt. Vissa är från tv-program jag har sett och andra från verkliga livet. När jag städar toaletten tänker jag på Martina Schaub. Hon föddes 1968 med Downs syndrom. Dokumentärfilmaren Tom Alandh har gjort flera filmer om och med henne genom åren. I scenen jag minns jobbade hon med städning. Det är min sämsta gren, och jag känner ofta att jag inte alls får det skinande rent. Det störde mig lite att hon var så bra på det. Först efteråt slog det mig att man bara hade sett henne torka. Om det blev rent eller inte gick knappast att se på film. När jag bryner köttfärs tänker jag på en annan liten tjej som var med i någon typ av reportage. Jag har numera en så stor stekpanna så jag kan bryna ett halvkilo i taget. Med den mindre pannan jag hade innan fick jag ta det i två omgångar. Flickan som brynte köttfärs medan hon blev intervjuad hade minst ett kilo färs i stekplåten. Jag har alltid undrat hur det gick för henne. När det kommer till att göra omelett är det en tidigare granne jag minns. Jag vänder ner smeten tills ingenting rinner längre, och vänder sedan upp den på en tallrik. Hon hade en tjock omelett i en stekpanna betydligt längre tid än så. Eftersom jag inte kom mig för att forska i vad eller hur hon gjorde, förblir omeletten ett lika stort mysterium som köttfärsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar