Trafik(o)vett.

Fast det är ett och ett halvt år sedan det blev lag på att man ska gå på vänster sida när man promenerar på en cykelbana, möter man lika många som håller till höger. Är jag ensam vägrar jag flytta mig från det som är min kant. Är vi två kan det hända att jag ger mig mest för särbons skull. Han vet inte riktigt vart han ska ta vägen, när jag säger vänster och så många andra går till höger. Med cyklisterna är det precis tvärtom. För dom har det varit högertrafik som har gällt i mer än femtio år, men till lilla Nybro undrar man om den omläggningen någonsin kom. Här är det fler som cyklar till vänster än som går där. Inte några meter här och där för att gena alltså, utan hela gator på fel sida. Mest är det ungdomar, som inte ens var födda när vi hade vänstertrafik. Igår var första gången som jag krockade med en av dom. Antagligen skulle hon svänga vänster, och var rädd att inte orka med det extra tramptaget runt min enorma kroppshydda. När vi kom så nära att jag insåg att det skulle gå åt helsike, vågade jag inte väja åt vänster, eftersom jag utgick från att hon skulle väja åt höger samtidigt. Istället höll jag ut på gräset bredvid cykelbanan, men hon följde efter. Som väl var hade vi fått ner farten när vi smällde ihop, så det hände inte så mycket. Möjligen att jag skrämde henne med mitt lilla utbrott. Jag brukar i det här läget säga för mig själv att ”Det är väl för fan högertrafik i Sverige?!” Nu skrek jag dom sista orden högt, eftersom jag blev så rädd.