Den tjugosjätte april 1975 var en lördag. Jag var fjorton år, och eftermiddagsnöjet var en fotbollsmatch i någon av dom lägre divisionerna. Färjestaden spöade Runsten/Möckleby med 3-1, på planen som kallades San Siro. Namnet var tydligen lånat av en arena i Italien. Numera är den i Runsten bara reservplan, förstår jag när jag googlar. Jag läser också att den fick namnet just på sjuttiotalet av en sportreporter på Ölandsbladet. Han kallade den ironiskt för San Siro, eftersom den hade allt som originalet inte hade. Dålig gräsplan, dålig fotboll och ingen publik.
Sex år senare hade jag flyttat till Kalmar, men var på besök hos mina föräldrar detta datum. Min äldste bror var med, och vi var ute på ett motionspass på en knapp mil. Han sprang och jag hade fullt sjå att hålla hans tempo på cykel. I en mer avslappnad position såg jag ut som på kortet nedan.
Trettio år senare jobbade jag på kära Kährs, och hade lyckats få plats på helgnatten. Att jobba så lite som möjligt till bästa möjliga betalning har alltid varit mitt mål i livet. Den tjugosjätte april var en tisdag, men jag var kallad till ett möte för samtliga skift på min avdelning. Ett par veckor senare var det slut på det roliga. Då var det kris på min gamla avdelning, och man mer eller mindre dammsög företaget efter folk som kunde jobbet där. På Nybro marknad sa jag till en kollega att jag hoppades att dom inte skulle upptäcka mig. När jag kom hem visade det sig att min chef hade ringt mig under tiden, för att informera mig om att jag skulle tillbaka till slitytan och jobba tvåskift.
Sex år senare hade jag flyttat till Kalmar, men var på besök hos mina föräldrar detta datum. Min äldste bror var med, och vi var ute på ett motionspass på en knapp mil. Han sprang och jag hade fullt sjå att hålla hans tempo på cykel. I en mer avslappnad position såg jag ut som på kortet nedan.
Trettio år senare jobbade jag på kära Kährs, och hade lyckats få plats på helgnatten. Att jobba så lite som möjligt till bästa möjliga betalning har alltid varit mitt mål i livet. Den tjugosjätte april var en tisdag, men jag var kallad till ett möte för samtliga skift på min avdelning. Ett par veckor senare var det slut på det roliga. Då var det kris på min gamla avdelning, och man mer eller mindre dammsög företaget efter folk som kunde jobbet där. På Nybro marknad sa jag till en kollega att jag hoppades att dom inte skulle upptäcka mig. När jag kom hem visade det sig att min chef hade ringt mig under tiden, för att informera mig om att jag skulle tillbaka till slitytan och jobba tvåskift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar