Bara halvtokig?

Förvirringen, som var total redan innan, verkar bara bli värre. Fördelen med den sociala distanseringen torde vara att ingen annan än särbon har ont av den. Han har stundtals samma problem med minnet som jag, så han är väldigt förstående. När jag skulle iväg häromdagen kom jag på i hissen på väg ner att jag hade glömt att sätta i örhängen. När jag kollade hängde dom ändå i örsnibbarna. Man kan undra vem som hade satt dit dom. På väg upp med samma hiss en annan dag var jag på väg ut ur den en våning för tidigt. Hissdörren är ganska tung, så jag lägger hela min tyngd mot den när jag ska öppna. Problemet var bara att jag hade tryckt på rätt knapp, så hissen stannade inte. Jag hann precis hejda mig, så jag inte landade på en dörr som bara gled förbi. Jag fick ett SMS från DHL om ett paket som fanns att hämta på Gulfmacken. Jag satte en lapp med paketnumret på kylskåpet, för att komma ihåg att hämta det. Senare samma dag kom ett mail om samma paket. När jag gick ut i köket för att dubbelkolla numret, var det inte samma. Jag tog med mig lappen tillbaka till datorn, för att skriva upp det nya numret också, men då var dom plötsligt identiska. Dom kan knappast ha ändrat sig på egen hand, så man får väl tro att felet satt i mitt huvud den gången också.