Språkpolis.

Att vara språkpolis skulle jag kunna göra till en heltidssysselsättning numera. Någon skrev att hen nyss hade tagit truckkort ”så man kan vidga mins vyer”. Jag utgår från att mins är ett rent slarvfel, och att personen menar mina. Jag vill ändå att det ska vara antingen så att jag kan vidga mina vyer, eller att man kan vidga sina vyer. Någon annan skrev om dom mest intensivaste, två ord som bara inte går ihop. Dubbla negationer är också populärt. ”Så synd att inte allt fint som kommunen ordnar inte får vara ifred”. Det går liksom bara inte att få ordning på den meningen. Någon hade haft ”ett trevlig promenader”. Oklart om det var språkförbistring eller tangentbordet som var problemet. Mest fascinerad är jag ändå av det stora behov alla människor verkar ha av att kommentera precis allting. Rekordet togs av en kvinna som började sin kommentar med att skriva att: ”Alla ovan har skrivit så bra så det finns inget att skriva”. Sedan fortsatte ändå hennes kommentar med fyra rader till. Av medierapporteringen har jag förstått att jag helt har missförstått innebörden i ordet strypa. Jag har i hela mitt liv trott att en person dog om den blev strypt. På senare år har jag läst om dom som har blivit strypta till medvetslöshet, men uppenbarligen överlevt. Därför var det väl fullt logiskt när morgontidningen rapporterade om en man som ”ströp ihjäl sin fru med ett buntband”.