Naturbilder.

Trots att jag kom på att det gick att aktivera avtryckaren till mobilkameran med röststyrning, hade jag inga större planer på att använda den vid någon av våra fotoutflykter. När vi gick på promenad i lördags, hade jag således stoppat ner telefonen i min lilla ryggsäck. Särbon hade min digitalkamera, eftersom hans är inlämnad på service. Nu uppstod exakt samma läge som allra första gången vi var ute tillsammans i höstas. Det är helt enkelt urtråkigt att stå och glo på någon som tar kort. Det var därför jag började ta med mig min lilla kamera ut, och nu plockade jag till slut fram mobiltelefonen. Det visade sig att det gick över förväntan att ta naturbilder liknande den nedan med den också. Mannen i mitt liv hävdar till och med att den tar bättre kort än vad digitalkameran gör. Det kan ha med åldern att göra, för kameran är nio år äldre än telefonen. Lite trött blev särbon på att höra mitt avtryckarkommando gång på gång, speciellt som jag fick upprepa det dom gånger kameran inte lyssnade. I det läget har jag dessutom en tendens att höja rösten. Han lär hur som helst få vänja sig, om han ska ha min kamera. Igår blev det ingen promenad alls. Först var det trettio grader varmt. Det kändes som att gå in i en vägg när man öppnade dörren. Det var betydligt mera njutbart inomhus. När temperaturen väl sjönk hängde det ihop med att åskan brakade loss och himlen öppnade sig.