Sladd.

Medan särbons kamera är inlämnad på service har jag lånat ut min lilla kompaktkamera till honom. Själv har jag under tiden insett att kameran i min telefon är bättre än jag hade förstått. När vi kommer hem från våra fotoutflykter brukar vi lägga in alla kort vi har tagit i datorn, och titta igenom dom tillsammans. Problemet med att ladda in mina från telefonen har varit att jag bara hittade en lämplig sladd. Den har fast plats vid sängbordet, eftersom jag nattetid laddar telefonen samtidigt som jag mäter hur mycket jag snarkar med en app. Det är väl inte hela världen att dra ur den och hämta den därifrån heller, men allra enklast hade det förstås varit att ha en sladd enbart till att ladda in kort med. Om jag hade ägt mer än en sladd till just den telefonen, så tyckte jag att den borde ha legat i någon låda nära till hands. Därför tog det några veckor innan jag klättrade upp i ett skåp i hallen, och lyfte ner kartongen med sladdar därifrån. Jag var så inställd på att inte hitta det jag sökte, men nästan överst i min sladdlåda låg sladden jag behövde. Nu blir livet lite enklare den tid vi har det såhär. Särbons kamera kan visserligen komma hem igen om någon vecka, men det kan lika gärna dröja betydligt längre i dessa pandemitider.