Städning.

När jag låg och kröp på köksgolvet upptäckte jag av en ren händelse hur skitigt det var under spisen. Jag har inget minne av att ha gjort rent bakom den sedan jag fick en ny, så det kanske inte var så konstigt. Den är fem år gammal. Nu åkte den fram, och en sanering var verkligen på sin plats. Jag hoppas att särbon inte läser det här, för han är mer pedant med sånt än vad jag är. Häromdagen påpekade han hur det såg ut längs kanten på den stora mattan i vardagsrummet. Även om jag hade förmågan att lyfta bort soffbordet från den och utrymmet att rulla ihop mattan, är jag tveksam till om jag skulle ge mig på att städa under den. Jag låtsas att det är en heltäckningsmatta istället. Jag kan möjligen tänka mig att försöka ta lite under ytterkanterna på den, så skillnaden inte blir lika tydlig. I min värld är all städning som inte syns totalt meningslös. Jag är mer för att plocka och ställa undan. Grönsaker på diskbänken, hushållsrullen på köksbordet och en bok som jag försöker ta mig igenom på vardagsrumsbordet, stör mig betydligt mer än några dammråttor. När det gäller att torka och putsa lever jag mer efter devisen ”hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”. Mannen i mitt liv är betydligt mera fördragsam med sånt som ligger framme än med damm inomhus och tallbarr på balkongen. Med lite god vilja antar jag att man kan säga att vi kompletterar varandra.