Tangentbordet.

Plötsligt började tangentbordet till datorn vingla. Det visade sig att det ena av dom två uppfällbara stödbenen hade gått sönder. Med tanke på hur vek konstruktionen visade sig vara, är det mest fascinerande att det har hållit så länge som det har. Jag har haft samma tangentbord i bra många år. Jag gjorde några misslyckade försök att laga det, men det verkade vara helt omöjligt. En annan tanke var att försöka komma på någonting annat att höja upp överkanten av tangentbordet med. Det syns ju ändå inte hur det ser ut på undersidan, men idéerna tröt. I vindsförrådet hade jag sparat ett gammalt tangentbord att ha i reserv. Jag vill inte stå utan, ifall det skulle paja fullständigt någon gång när ingenting är öppet. Det kunde vara värt ett försök att se om det fanns stöd på det som gick att använda. Hur ofta jag än rensar i mitt förråd, så hittar jag sällan det jag behöver. Tangentbordet var en av dom få saker som jag visste exakt var det fanns, men där låg det inte längre. Jag hittade det inte någon annanstans heller, så till slut fick jag ett sånt där stöd av särbon. Han hade bara ett kvar på sitt tangentbord, så han kunde ändå inte använda det. Dels var det högre än det jag hade kvar. Det jag hade gick dessutom sönder det också när jag bara nuddade vid det. Till slut lyckades jag tänka bakåt och klura ut var jag hade gjort av mitt gamla tangentbord. Fötterna till det var en aldrig så liten aning större än dom jag hade innan. Det innebar å ena sidan att jag fick ta till milt våld för att få fast dom i det tangentbord som jag använder. Å andra sidan sitter dom desto stadigare nu när dom väl är på plats.