Onödigt spännande.

Dom kortare sträckor jag cyklar ute på landsvägen numera får mig att fundera på om trafiken var lugnare på 60- och 70-talet, när jag växte upp. Då cyklade jag längs landsvägen vart jag skulle. Dom enda olyckor jag minns var när jag cyklade omkull helt utan någon inblandning från övriga trafikanter. Det började redan när jag lärde mig cykla. Då trodde jag att man måste vrida styret lika mycket som man ville svänga. Någon gång var det halka och ibland rena stolligheter som orsakade vurporna. Jag klarade mig med sönderslagna byxor. Värre höll det på att gå för en klasskompis. Någon kastade ut hennes mössa på gatan. Hon sprang efter den utan att se bilen som kom. Jag vet inte hur hon mådde för övrigt, men jag minns att hon hade ett skrapsår på näsan efteråt. Lite mer vilda västern verkar det ha blivit över huvud taget på Öland, sedan jag flyttade därifrån. I sommar har någon tänt på en länga med carportar i Färjestaden, och eldat upp femton bilar. På en liten väg till en camping mejade en man i bil ner en hel familj som cyklade. Mamman och ena sonen dog. I Böda tog sig rånare in hos ett par butiksinnehavare. Där hotade dom till sig tillgång till deras butik. Jag läste någonstans att samma åklagare har hand om alla dessa tre grova brott. Vederbörande har uppenbarligen mycket att stå i.