Blogg 25/9 2021.

 När det gäller sommaren som gick känner jag hur ålderstecknen duggar tätt. Först att jag längtade till den i flera månader innan. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men jag har aldrig riktigt känt så tidigare. När det kom upp bilder som vi hade tagit sommartid på datorns skrivbord, kände jag hur härligt det skulle bli när allting blev så grönt och vackert igen. Att tiden bara går fortare och fortare hänger väl definitivt ihop med att man blir äldre. Jag kan inte påminna mig att någon sommar någonsin har gått så fort som den gjorde i år. Nu går jag här och tittar på bilderna där det grönskar, och nu är det minst ett halvår innan det är hopp om värme och grönska igen. Något jag däremot lyckas förtränga i mitt romantiserande av sommaren är alla kryp. Jag har lyckats intala mig att flugor och annat inte kommer så högt som till tredje våningen, men i år har dom hittat in så fort jag bara har öppnat balkongdörren för att gå ut eller in genom den. Bilden nedan är tagen i veckan, så jag antar att den flugan utnyttjade det faktum att mina fönster släpper ut åtminstone lite värme. Jag tyckte inte tillräckligt synd om den för att släppa in den dock. Tvestjärten jag hittade i köket tror jag faktiskt var den enda jag har sett i år.