Igår ägde vattenavstängningen rum, som inte blev av i måndags. Min plan var att återigen duscha mitt i natten innan jag kröp i säng, precis som jag gjorde i början av veckan, men den här gången orkade jag bara inte. Jag pallade inte ens med att tänka tanken på att ställa mig i duschen. Istället lade jag mig och lyssnade på hur det brusade i rören till grannens dusch. Hon hade uppenbarligen mer energi än jag, fast hon bara är något år yngre. Plan B för mig var att duscha efter fyra på eftermiddagen, när vattnet kom tillbaka, men inte ens då lockade en dusch. Jag trodde verkligen att jag var en sån som inte gillade att sitta och lukta illa, även om jag inte skulle träffa en enda människa mer den dagen, men det var visst inte så farligt med det. Jag kanske rentav kan bli som en kvinna jag jobbade ihop med för många år sedan. Hon doftade inte rosor direkt. Vid något tillfälle hade arbetskamraterna gett henne duschtvål och schampo i present som en liten vink, men hon hade blivit arg. Hon hävdade att det bara var naturligt med kroppsodörer. Det kan förstås vara en tröst inför ålderdomen. Om jag har förstått saken rätt är det inte att tänka på att duscha varje dag, när man blir beroende av hjälp med att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar