Det fanns en tid när jag hade krukväxter i fönstren och en jättelik monstera i ett hörn i vardagsrummet. Nu är det många år sedan jag tröttnade på blomflugor och spinn. På fönsterbrädena har jag istället små figuriner, som klarar sig utan både vatten och annan tillsyn. Någon gång händer det att jag får en krukväxt som gåva, och då omdisponerar jag utrymmet, under den tid dom överlever. Den brukar inte bli speciellt lång, eftersom jag absolut inte har några gröna fingrar. Blommande växter har en tendens att tappa blommorna nästan omedelbart. Dom får sedan leva vidare som gröna växter, tills bladen också faller av. I vindsförrådet har jag ett gäng ytterkrukor kvar sedan tiden då fönstren var fulla av krukväxter. Ett par har kommit till användning dom gånger jag har fått växter. Samma sak med vattenkannan. För tillfället fanns det bara en växt kvar i köksfönstret, när särbon förärade mig blomman på bilden. Jag ville tro att jag hade lämnat en extra kruka nere i lägenheten, men när jag inte hittade den gick jag upp på vinden och hämtade en annan. För att få plats med blomman i fönstret fick jag tillfälligt plocka bort två prydnadshundar. Så klättrade jag upp till översta hyllan i ett köksskåp, där jag tänkte förvara dom. På samma hylla stod den eftersökta ytterkrukan. Troligen mest för att jag skulle veta var jag skulle leta efter den, men inte hjälpte det.
Kalanchoe som blomman på bilden heter, eller med ett populärt namn, höstglöd eller våreld. Den lär vara en av de tåligaste blommorna av arten fetbladsväxter. Den kommer ursprungligen från Afrika och Madagaskar. Med gemensamma ansträngningar ska vi nog få den att överleva! Inte för mycket vatten, lagom med ljus och "lite vänliga ord" Kram från en annan "planta" Sven Christer!!
SvaraRadera❤️🧡💛💚💙💜
Radera