Höst i Paradiset.

Nu har balkongmöblerna åkt ner i källaren för i år. Det gäller att passa på när mattan är torr, och jag hade maximal tur med vädret. Bara någon timme efter att jag hade tagit in den, började det ösregna. Lite mer känslosamt än vanligt var det att sommaren tog slut just i år. Jag sitter nästan aldrig utomhus när jag är ensam. Det kan bli en kort stund medan jag läser någonting, eller för att svalka mig innan sänggåendet om det är hett. Annars använder jag i princip bara balkongen när min äldste bror är nere över midsommar och när årets vinkväll går av stapeln. Båda dom evenemangen var inställda i år på grund av pandemin, men särbon och jag har tillbringat desto mer tid där ute. Vi har spelat, fikat och bara suttit och pratat ute på balkongen. Så har vi plåtat förstås. Det bifogade kortet på oss är taget där i somras, medan det var som grönast utanför. Därför känns det lite extra tungt att sommaren är över för i år, även om det är skönt att ha plockat in allt. Det blåser snabbt in mängder av barr, och jag vill inte att min balkong ska bli som grannens. Där syns knappt mattan under drivorna av tallbarr.