Vitvaddstäcket.

Medan vitvaddstäcket var inlämnat till kemtvätt, använde jag det täcke som det ersatte för tio år sedan. Det hade troligen följt med från föräldrahemmet. Otroligt nog var jag nästan femtio innan jag insåg att det antagligen var någon typ av juniortäcke. Jag vill kunna ligga raklång och ha täcket upp till näsan, fast det är vikt under madrassen i fotänden. Trots att jag bara är drygt en och en halv meter lång, var det knappt att täcket räckte till det. Det var nämligen bara 180 centimeter långt. När jag köpte ett nytt täcke var det två meter. Det var också standardlängden på dom nya påslakan jag fick köpa. Det var den enda längd jag hittade då, så jag är lite förbryllad över dom kortare lakan jag hade innan. Eftersom dom inte räckte till det nya täcket, fick jag sprätta upp dom i nederkanten tills jag hann köpa nya. Dom var så gamla och tunnslitna att det gick hur lätt som helst. Någonting annat jag uppskattar mycket med vitvaddstäcket är att det är så tungt. Det finns ju speciella tyngdtäcken, men det här fungerar lika bra. Det gamla var så lätt, att jag fick sova med både det och överkastet för att kunna ligga stilla. Jag fick ta till det knepet igen medan det nya täcket var på tvätt.