Öl.

 Den enda människa jag umgås med under pandemin är särbon. Han dricker inte alkohol, och när jag inte har någon att skåla med nöjer jag mig också med en öl på lördagen. Jag hade ett hyfsat lager när pandemin startade, men efter ett halvår tog det slut även med den blygsamma förbrukningen. Jag undviker specialbutiker under den rådande situationen. På bolaget har jag dessutom hört om specialarrangemang, där man får köa för att komma in. Kvantum känner jag mig mer eller mindre tvungen att besöka en gång i veckan, och dom har ju faktiskt öl där också. Så hiskeligt mycket skiljer det inte mellan den svagaste starkölen och den starkaste folkölen. Det finns rentav dom som hävdar att det finns god alkoholfri öl, så jag trodde verkligen inte att smaken satt i alkoholen. Nu börjar jag bli tveksam, för den jag har hemma nu smakar verkligen ingenting. Eftersom en sexpack räcker i en och en halv månad nu, dröjer det ett tag innan jag kan byta sort och prova något annat. Det var med hjälp av folköl jag byggde denna vackra (nåja) kropp en gång i tiden. Då verkar jag i alla fall ha tyckt att det var gott. Jag minns hur min salig far hade varit uppe mitt i natten och halsat ur en ölflaska eftersom han var törstig. Dagen efter insåg han att det var en starköl han hade druckit ur, och inte en lättöl som han trodde. Han beslöt sig direkt för att sluta köpa starköl. Han tyckte det kunde kvitta att betala så mycket mera, om han inte ens kände skillnaden.