"Jag springer."

Ett av dom mest fascinerande inläggen på Facebook på sistone var från Byteatern i Kalmar. Dom ska sätta upp en föreställning som heter ”Jag springer”. Den handlar om en man som börjar springa en timme efter sin dotters död, och sedan kan han inte sluta. Mitt i sorgen, förlusten och orättvisan blir löpningen en väg in i ett tillstånd av frihet, där han känner sig lätt och fri och stark. Han kan andas igen. Och kanske kan han på̊ så vis åter komma nära sin avlidna dotter. Rent praktiskt är det alltså en skådespelare som springer och pratar samtidigt i åttio minuter. I min värld skulle en av dom sakerna i taget vara en prestation. Ungefär nio kilometer kommer han att springa per föreställning. Edvin Bredefeldt heter skådisen som ska stå för bedriften. Han tränar fem pass i veckan, och har gått ner tjugo kilo under förberedelsearbetet.
Ett annat inlägg var från Kalmarposten. Det handlade om tre tonåringar, som hade ”prova på praktik” i sommar. En av tjejerna hette Nea Johnsson. Jag umgicks en del med mina sysslingar när jag var barn. Deras mamma hette Linnéa Jonsson, men kallades oftast för Nea. Hon skulle ha varit närmare nittio nu, om hon hade fått leva, men hon dog redan på åttiotalet.