Spelkväll.

Igår var det dags för spelkväll med brorsonen och hans sambo. Innan dom kom upptäckte jag en spindel som hängde från en av mina bokhyllor. Jag är djupt fascinerad över hur många kryp som tar sig upp till tredje våningen och in till mig, men det kanske har med skogsdungen utanför att göra. Flickebarnet som var på väg hit är paniskt rädd för spindlar, så jag kunde förstås inte missa tillfället att ta ett kort och lägga upp på hennes Facebooksida. Sedan dödade jag odjuret. Jag hävdade att det var för hennes skull, och att jag helst inte vill veta om hon tröttnar på sin sambo. Med spindeln var det väl mera så att jag själv inte heller är överdrivet förtjust i sånt som kryper och/eller flyger. Framför allt inte i mitt eget hem. Den såg död och hoptorkad ut, men sånt har jag lurat mig på förr. För säkerhets skull attackerade jag den hastigt, så den inte skulle hinna undan. Det ska ju bli regn om man dödar en spindel, men idag har det varit soligt men blåsigt. Det kanske hänger ihop med att den redan var död trots allt. Jag fick skylten på bilden av ungdomarna. Det verkar som om dom känner mig. Vi/jag är uppe i fjorton olika spel nu. Det innebär att vi inte ens kommer ihåg alla som finns att välja på längre. Nu hade jag gjort det överskådligt genom att skriva en lista på alla. Mycket riktigt hittade vi "Vem sa så?", som vi inte hade spelat på evigheter. Vi hann med flera andra spel, och för damerna i sällskapet blev det riktigt bekvämt. Vi valde från listan, och så fick den ende som räckte upp till hyllan där dom stod hämta ner spelen.