Intervjuserien ”En kärlekshistoria” höll jag på att missa, eftersom dom det handlar om beskrevs som kulturpar i min tv-bilaga. På nätet står det helt enkelt kända par, och kändisar är jag alltid nyfiken på. Däremot undrar jag hur snillet har tänkt, som har gjort ett program där man bara lyssnar på vad folk säger, och sedan lagt på så hög musik att man inte hör vad dom säger. Det händer till och med att jag väljer bort filmer som annars verkar bra, för att musiken stör mig. Det är möjligt att det är åldersrelaterat, men det lär väl inte vara så många ungdomar som tittar på intervjuer med kändisar som är i min ålder. Å andra sidan ska man aldrig säga aldrig. Det är möjligt att dom som hänger på Flashback inte är så unga som jag tror, men där finns långa trådar med skvaller om ”Bonde söker fru”. Där har tittarna precis som jag noterat det märkliga i att vissa brevskrivare återkommer i flera säsonger. Däremot verkar ingen ha samma teori som jag om att det är produktionens påhitt. Även om samma kvinnor skriver till olika bönder år efter år, har jag lite svårt att tänka mig att bönderna skulle välja just dom bland alla brev dom får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar