Jag stiger inte upp frivilligt före nio på morgnarna. När jag vaknade vid åtta i morse var alltså planen att bara gå på toaletten och sedan krypa tillbaka ner i sängvärmen. Eftersom snarkskenan är milt sagt obekväm, plockade jag ut den, för att kunna njuta obehindrat. Samtidigt stängde jag av snarkappen på telefonen, och upptäckte av en händelse ett meddelande på sos-appen. Det gällde en brand utomhus. Den här gången kan det inte ha varit långt härifrån, men jag lyckades varken se blåljus eller rök från mina fönster. Jag blev i alla fall tillräckligt skärrad för att slå på signalen på telefonen. Eld har ju en obehaglig tendens att sprida sig, och skulle den nå mitt hus vill jag gärna vara nåbar. När jag var barn lekte jag och mina kompisar ofta i ruinerna av en ladugård. Huset som brann först den gången den brann ner låg flera hundra meter därifrån. En gnista flög med vinden och antände ladugården, som jag misstänker kan ha haft halmtak. När vi lekte där fanns bara stengrunden kvar. Däremot var jag inte mer orolig i morse än att jag somnade om igen. Har man varit uppe en stund och blivit kall, är det bara ännu skönare att krypa ner i sängen igen. På nätet hittade jag ingen information alls om vad som hade hänt. Det får bli en promenad runt industriområdet i eftermiddag, för att kolla om det syns spår efter någon eldsvåda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar