Efter ett besök på lasarettet i höstas hörde jag en dam diskutera sitt bortlagda paraply med maken. Jag kunde berätta för henne var hon hade glömt det. Någon timme tidigare hade jag nämligen suttit i ett väntrum, där någon lämnade ett upphittat paraply till personalen. Värre var det när mannen i mitt liv gjorde någonting liknande förra helgen. Det sista jag minns var att han stoppade det hopfällbara paraplyet i en jackficka, just för att han inte skulle lägga bort det, men med hem var det inte. Trots att han gick samma runda som vi hade gått och besökte samma platser, var och förblev paraplyet försvunnet. Då hade jag mera tur igår, när jag tappade sadeltäcket till cykeln. Jag hade hoppat av och gått över ett övergångsställe. När jag satte mig på cykeln igen kändes det kallt om rumpan. Det gör det ofta ändå den här årstiden, men jag kollade för säkerhets skull, och upptäckte att rövmuffen var borta. Tack vare det behövde jag bara cykla tillbaka femtio meter. Den låg där jag hade hoppat på cykeln igen. Hade den hamnat mitt i gatan och blivit överkörd av en bil, hade den väl inte varit så fräsch efteråt. Folk stjäl av någon outgrundlig anledning sadeltäcken, så hade jag upptäckt det senare kanske det inte hade legat kvar över huvud taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar