Alltid redo.

Det lokala bussbolaget har reklamfilmer som trycker på att man ska ha busskortet redo när man stiger på bussen. På mammografienheten på lasarettet finns en skylt som ber en att ha kallelsen i handen, när man blir uppropad. Lik förbaskat finns det alltid dom som börjar rota i handväskan när dom kliver på bussen eller in i undersökningsrummet. Själv är jag en sån som vill ha allting klart att räcka fram när det blir min tur. Med det i åtanke förstår alla min panik när jag skulle hämta paket i Kvantums förköp senast. Jag började med att trycka fram en kölapp. För en gångs skull var det inga andra före mig, så jag skulle plocka fram paketnumret och legitimation lite snabbt. Båda delarna fanns i telefonfodralet, och telefonen hade jag i innerfickan på jackan. Dragkedjan till den fickan gick inte att få upp. Eller ner då beroende på hur man ser det. Jag kom i alla händelser inte in i fickan. Tusen tankar for genom huvudet på mig, innan den illvilliga dragkedjan släppte taget precis när mitt nummer plingade fram. Det höll jag för övrigt också på att missa, eftersom det inte kom upp över den disk jag hade tänkt mig. När det nu inte var någon kö hade det förstås inte varit hela världen att ta en ny lapp, men alltihop slutade lyckligt. Efteråt har jag konstaterat att dragkedjan till innerfickan efter många års användande börjar gå sönder, så nu gäller det att jag kommer ihåg att inte dra upp den helt.