Gårdagens huvudärende var ett besök på länssjukhuset för mammografi. Mannen i mitt liv agerade ledsagare light, och efter avklarad undersökning bjöd han på lunch. Så tog vi bussen ut till Hansa city för att införskaffa vinterkängor till honom. Kommunikationerna i den stora staden Kalmar var fascinerande för en lantlolla från Nybro. Här drogs stadsbussarna in helt och hållet strax efter att jag hade flyttat hit för trettio år sedan. I Kalmar gick det inte bara en buss var tionde minut. Dom snudd på oläsliga tidtabellerna i papper vid hållplatserna var dessutom ersatta med digitala skyltar. Där såg man (utan att ens ta på sig glasögonen) exakt vilka bussar som var att vänta och när. Ensam hade jag inte kommit så långt, men mannen var mer van att åka buss än jag. Han visste både vilken hållplats man borde välja för att slippa åka en omväg, och att skylten ”endast avstigning” inte var någonting man behövde hänga upp sig på. På hemvägen råkade vi inne på centralstationen ut för samma kvinna som har lurat mig en gång tidigare. Det strular till sig när man ska byta mellan buss och tåg. Då stämplar hon kvittot och skriver att det ska gälla som biljett. Förra gången hon gjorde så hjälpte det mig inte alls. Istället fanns resan registrerad på mitt kort, så det var kortet chauffören ville se. Stämpeln hjälpte inte igår heller, och tågvärden hade ingen kortläsare. Enligt honom skulle vi ha tryckt på en gul knapp på en grön automat (eller möjligen tvärtom) för att få ut en biljett. Nu skulle till hans stora glädje dom här resekorten försvinna helt framöver, så det kanske inte är någonting jag behöver memorera. Att vi bara hade en biljett (eller ett kvitto då) hängde ihop med att jag för första gången i mitt liv testade någonting som kallas duobiljett för våra resor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar