Kortet nedan är taget vid Bläsinge hamn på Öland i maj i år. Jag brukar bara komma dit någon gång per år, och sällan träffa någon bekant. Den här gången pratade jag och mina bröder med flera stycken. Bland annat med en av deras ungdomsvänner och hans fru. Honom kom jag knappt ihåg, eftersom jag är några år yngre än mina bröder. Hustrun hade jag aldrig träffat tidigare. Dessutom mötte vi en av vår fars fiskekollegor. Han fyller 85 nästa gång, och det var tolv år sedan jag såg honom senast, så jag anade att det kunde vara sista gången. I den åldern känns tolv år snudd på ouppnåeligt. I ett halvår har jag fruktat att få min aning bekräftad med en dödsannons. När den väl kom var det istället den mer än tjugo år yngre hustrun till ungdomsvännen som hade gått bort. Henne träffade jag alltså bara en enda gång i livet. Många människor har ifrågasatt mina livsval, men den annonsen fick mig att känna ännu starkare att dom är rätt. Vill man hinna någonting annat än att jobba i livet, känns det onödigt vågat att vänta tills man blir 65. Den dagen kanske aldrig kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar